Hjärnan är inställd på överlevnad. Det finns 5 ggr fler nervbanor som läser av hot än möjligheter. Hjärnan scannar därför hela tiden av omgivningen för att fånga upp signaler som skulle kunna utgöra en fara. Av den anledningen noterar den snabbt kontraster och om det är något som skiljer sig från mängden eller det förväntade. I ett hav av svarta kostymer ser vi direkt en röd blazer. På en badstrand där barn gräver i sanden skulle vi omedelbart reagera om två äldre herrar satt och gjorde ett sandslott. Du lägger märke till det som är annorlunda och analyserar, oftast omedvetet, om det är en fara eller inte. Fokus på överlevnad gör att vi ständigt är beredda. Uppfattar vi något som skulle kunna utgöra ett hot så triggas en reaktion igång som påverkar oss både fysiskt och psykiskt. Tack vare den beredskapen överlevde våra förfäder för miljontals år sedan.

I en organisationsmiljö möter vi dock sällan lejon och tigrar. Vi kanske möter personer som skulle kunna liknas vid lejon men risken att de rent konkret skulle slita oss i stycken finns inte. I stället är det helt andra signaler om ett eventuellt hot vi är lyhörda för och plockar upp. Ofta kan det handla om en känsla av att bli negligerad eller exkluderad. Att få känna sig delaktig och få tillhöra är ett oerhört starkt behov hos oss. Jag kommer att skriva mer om det i ett senare blogginlägg.

Blotta misstanken om en exkludering kan trigga igång påslaget av mer cortisol. Ett stresshormon. Vi går in i försvar och de sk mer primitiva delarna av hjärnan aktiveras. På bekostnad av de delar som är mer ”smarta” framförallt pannloben. Så vill man som chef och ledare ha medarbetare som kan bidra med hela sin hjärnkapacitet är det viktigt att förstå dessa mekanismer.

Formuleringar som ”Du behöver inte förstå allt”, ”Du vet ju ändock ingenting om detta”, ” Du kan inte bidra med något” kan väcka känslor som i sin tur drar igång en stressreaktion.

Det gäller därför att välja sina ord med omsorg. Tänka efter innan de uttalas och sträva efter formuleringar som bygger relation snarare än stöter ifrån. Vi vet nu en hel del om hur karaktären och dynamiken i ett samtal påverkar de kemiska processerna i hjärnan. Vilka i sin tur påverkar vilka delar av hjärnan som aktiveras.

Kunskapen om detta kan verkligen bidra till betydligt mer konstruktiva och kreativa samtal.